Och jag försöker leva mitt liv och på mitt sätt.
Eftersom att de är en som stoppar mig så vill jag bevisa att jag visst kan, och om inte med hennes hjälp i så fall med andras.

Planen:

Jag ska smsa och fråga om lägenheten och försöks få ett mer fastställt datum.

Sedan ska jag fråga om dem kan ha kvar valpen 2 veckor (här klämmer skon)

Sedan måste jag hitta någon som kan låna ut 3,000 och sedan få betalat igen efter 2-3 veckor (nu har de blivit ett skavsår)

Och nu kanske vissa tänker; ja men vänta med att skaffa?

Nej av två anledningar:
jag vill ha en som jag faller för inte en som jag ska "lära" mig falla för.
Och kärlek växer inte på träd!!

För det andra så vill jag skaffa en hund nu för att kunna vara hemma med den sen så mycket som möjligt, skaffar jag denna så blir de perfekt tid för att lära den vara ensam osv innan Danne börjar skolan.

Så; kan någon snäll själ förstå sig på kärlek att man ska vara rädd om de man har och inte bara leta upp nytt?
Och kan någon fixa hem åt denna lilla knopp i 2 veckor?

Genom att låna mig 3,000 kr i 2-3 veckor.

När fan får jag bli vuxen!!!
Vad fan ska jag göra för att saker ska duga.
Ska jag skriva ut kopior på lönebesked?

Eller kanske från båda min och dannes?

Eller ska jag gå flera promenader med hundar jag inte äger för att jag bor med en person som är allmänt lat för att gå 50 meter till en vändplats men kan göra andra aktiviteter dagarna långa?

Eller ska jag läsa mer poäng på högskolan? För att vara lika duktig som somliga vänner du har som du beundrar när dem ska jobba 2 helger i rad.

Eftersom att vad jag än gör så får jag alltid höra "jobba mer, äch de är pengar de är inte så farligt, kan du gå ut med hundarna innan du åker, hur ska ni har råd med blabla och blabla, studerar du något, osv"

Visar de inte på hur ansvarigt de är att kunna prata i lugn ton, ha svar på allt, alltid ställa upp, klara inprincip alla tentor, ta på sig mer jobb än va jag knappt får, planera, strunta i semester för att ha råd med bättre elektronik saker och möbler, att planera inköpen så jag inte står där en månad och ska betala allt.

Jag ska vara hundvakt när jag flyttat så fort de behövs (och ja så fort de behövs säger jag nej en gång lär ett tredje världs krig startas) men en hund kan inte varahär 14 dagar.

Och wow jag får låna en bil i 3 veckor, men hur jävla mycket stället inte jag upp!?!

Sånt jävla temperament, sånt jävla taskigt ordval, så jävla lat.
Och 0 i förståelse.

Ge mig den där jävla lägenheten så jag får leva mitt liv!!!
Eller låt mig ha utläggning om ditt liv, fråga mig om alla jävla ungar som ska tas hit, fråga mig innan du köper saker, låt mig styra över att du ska rasta hundarna (varav en är din) minst 1 gång per dag, låt mig kommentera hur du tänker kring jobb, låt mig kommentera hur du styr ditt liv, varför du brukar med den du lever med, varför du spar pengar, hur mycket du betalar och till vad.

Med andra jävla ord.
För rättvisans skull...
Låt mig vara dig för en dag !!!!!!

För inte fan hade du klarat att vara i min sitts.

Ja visst jag kanske har de bra, men lev med ständiga tankar om "när bråkas de nästa gång", gå runt och bli irriterad på den man älskar och är tillsammans med i onödan för att man inte vet hur man ska hantera sina känslor.

Vet fan inte vad jag ska skriva. Låt det för i helvete bli dags nu att bara få flytta!

Och nej ingen ser, ingen vet, ingen förstår, och jag skiter i kärlek, vad fan spelar de för roll om man ändå ska bråka.
Och vad fan ska man göra när man flera gånger per dag fortfarande hör den där jävla meningen....

Och är de någon som snackar om detta för någon annan så kan jag lova att de är sista gången jag snackar med den som gör det!
Punkt och fuck of för mig inatt!
No FUCKING peace and love,
Just hate and hate and no understanding.